Kärnvapen

DN:s säkerhetspolitiske reporter Mikael Holmström har på sistone skrivit en räcka artiklar om det ryska kärnvapenhotet. I anslutning till »Rysk retorik tvingar fram kärnvapendebatt« finns en grafik över hur många kärnvapenstridsspetsar som stormakterna förfogar över. Enligt den har Ryssland en betydligt större arsenal än något Natoland. Till och med fler än USA, Frankrike och Storbritannien tillsammans. 3648 mot 2038 + 280 + 120 = 2438, vilket innebär att Ryssland har 50 procent fler kärnvapen än hela Nato och nästan 80 procent fler än supermakten USA.

Siffrorna kommer enligt källhänvisningen från The International Institute for Strategic Studies (IISS). Tyvärr har jag inte kunnat hitta de uppgifter som Holmström refererar till på deras hemsida. Siffrorna i DN:s grafik avviker dock kraftigt från de som andra seriösa institutioner redovisar.

Stockholm International Peace Research Institute (SIPRI) anger i sin senaste årsbok fördelningen av världens nukleära massförstörelsevapen. Nato och Ryssland har tillsammans merparten av alla kärnvapen, sammanlagt strax under 15000 (varav Ryssland 7290 och USA 7000). Enligt SIPRI:s bedömning är drygt 4000 av dessa utplacerade och stridsklara: USA 1930; Frankrike 280; Storbritannien 120 och Ryssland 1790. Det vill säga 2330 versus 1790 i Natos favör. En helt annan bild än den som Holmström presenterar i DN.

Under kommande decennium avser USA satsa $348 miljarder på att underhålla och uppdatera sin kärnvapenarsenal. Det är i runda slängar en tredjedel av Sveriges statsbudget varje år i tio års tid. Enbart på kärnvapen. Över de kommande trettio åren landar summan på närmare ofattbara 9 biljoner svenska kronor.

Ryssarna satsar också på nukleära massförstörelsevapen. Men enligt Bulletin of the Atomic Scientists kommer Ryssland inte kunna hålla jämna steg med världens enda supermakt.

DN:s rapportering ger således ett helt annat intryck av styrkeförhållandena än SIPRI och Bulletin of the Atomic Scientists.

Holmström skriver också:

USA:s president Barack Obama fick 2009 fick [sic] Nobels fredspris och strävar efter en kärnvapenfri värld. Vid Natos toppmöte i Lissabon 2010 slog alliansen fast att de har en avskräckande roll men att »det är extremt avlägset att ens överväga varje användning av kärnvapen«.

Givet USA:s omfattande investeringar verkar en kärnvapenfri värld mest vara en from förhoppning. Men det är värre än så. Tidigare i år kritiserade högt uppsatta amerikanska generaler, rådgivare och vetenskapsmän Obamas program för att modernisera USA:s kärnvapen. Uppgraderade vapen med mindre laddningar och högre precision gör det i teorin möjligt att begränsa det radioaktiva nedfallet, vilket i sin tur riskerar att öka beredvilligheten hos militära befälhavare att faktiskt använda kärnvapen i krig. Det otänkbara skulle bli tänkbart. Till saken hör att både USA och Ryssland förbehåller sig rätten att vara först med att använda kärnvapen.

Var och en får själv bedöma om Holmström ger sina läsare en rimlig lägesbeskrivning, eller om han på putinskt manér ägnar sig åt »desinformation« när han ger sken av att den försvarsallians som är militärt överlägsen alla andra aktörer i världen — och vars ledande medlem planerar en massiv och destabiliserande uppdatering av sin kärnvapenarsenal — spelar i division två.

Återigen verkar kalla krigets logik råda bland säkerhetspolitiska reportrar. Holmströms texter är ett bra exempel på den form av krigsjournalistik som plägar underblåsa konfrontation och militarism snarare än att kritiskt granska stormakternas vapenskrammel.