Domesticering

Nyligen tittade jag återigen igenom UR:s serie Världens bästa skitskola från 2011. Sista delen handlar om dem som hoppar av skolan och inte får några slutbetyg. Vad ska de göra? Vilka arbetstillfällen finns det för dem? Programledaren Natanael Derwinger följer bland annat med på en 'audition' för ungdomar som söker jobb som butikspersonal på Coop. Det är som ett avsnitt av Idol där första pris är en åtråvärd anställning. Klicka på länken här nedan för att se det cirka 13 minuter långa inslaget (OBS! Länken är endast tillgängligt till och med 31 december 2017).

Världens bästa skitskola: Dropouts

Nu visar det sig att kassör/kassörska på en stormarknad inte är ett yrke som vem som helst kan klara av. Tvärtom kräver arbetsuppgifterna en väl avpassad kombination av talanger och förmågor från presumtiv personal för att de ska kunna välkomna och bemöta butikens 'gäster' på ett adekvat sätt. (Mängden språkliga krumbukter som används för att till varje pris dölja kommersiella transaktioner bak en ridå av förtrolighet och intima relationer — gäst i stället för kund — är avslöjande i det att de säger något om vår ambivalens inför att, som vi plägar gör, låta strikt kommersiella överväganden likt en gökunge tränga ut andra värden ur boet.)

Spoilervarning! I slutet på inslaget framgår det att 'vinnarna' som juryn utser inte får någon fast anställning på Coop att se fram emot. Nej, i stället är priset en månads provanställning. Därutöver är det inte ens garanterad heltid under denna månad, utan det kan lika väl handla om inhopp vid behov. Likväl visar de lyckliga vinnarna upp en oförställd glädje inför denna tämligen skrala belöning för att de, som det heter, har bjudit på sig själva och gjort allt för att behaga Coops anställningsjury.

Inslaget illustrerar hur nyliberal ideologi tar sig uttryck i praktiken. Genom att anpassa oss till omgivningens efterfrågan konkurrerar vi med varandra om uppehälle, status och position. De som inte är oändligt formbara och flexibla sållas snabbt bort. Den individuella friheten är föga mer än rätten till anpassning och konformism. Det hela påminner om en form av domesticering. Breda folklager formas med piska och morot efter 'marknadens' växande behov av tillmötesgående och trogen servicepersonal. Integritet blir i allt större utsträckning en form av lyxkonsumtion som de redan framgångsrika kan unna sig, om de har lyckats ta sig hela vägen till toppen på karriärstegen med någon form av personlig integritet i behåll.

Detta dystopiska träsk av underkastelse och bländvit servilitet för det stora flertalet är nyliberalismens utopi. Den nyliberala rörelsens förgrundsfigur Friedrich Hayek skrev tämligen utförligt och med högdraget aristokratiskt förakt för massorna, värdigt det 'von' han strök från sitt namn i unga år, om de välbärgades behov av frihet och självständighet kontra de breda folklager som, enligt honom, fann sin plats i livet när de blott hade att lyda order från sina överordnade.

Coops 'audition' är en ögonblicksbild från den nya sköna värld som växer fram ur den antidemokratiska och feodalt anstrukna nyliberala rörelsens framgångar under ett halvt sekel. Sakta men säkert internaliserar nya generationer dess 'marknadslogik'. De lär sig anpassning och underkastelse med ett tjänstvilligt leende på läpparna. Eller, som en god vän uttryckte saken: Att malas ner i givakt.