Propaganda

En febrig iver att motverka rysk propaganda & fejkade nyheter förefaller ha fått etablerade redaktioner att gripa efter halmstrån i högre grad. Konspirationsteorier & vilda spekulationer har i vissa fall ersatt nykter rapportering. Den senaste episoden i jakten på Putins undflyende lakejer tar en dubiös rapport från en skugglik organisation till hjälp.

I fredags slog DN på stora trumman med en nyhetsartikel & en kulturartikel om hur Ryssland påverkade USA:s presidentval tack vare en välorkestrerad desinformationskampanj. Via ett nätverk av nyhetssajter & bloggar spred Kreml både falska nyheter & information ägnad att underminera landets demokrati. DN:s rapportering byggde på en artikel i Washington Post, Russian propaganda effort helped spread ‘fake news’ during election, experts say, som gav intryck av att det hade framkommit trovärdiga belägg för det informationskrig som Putins regim anses ha bedrivit mot västvärlden under de senaste åren & i synnerhet i samband med USA:s presidentval.

DN:s reporter Anders Bolling skrev om Washington Posts avslöjande.

Flera oberoende experter har spårat masspridningen av falska och manipulerade nyheter under den amerikanska valkampanjen till ryska källor, skriver Washington Post. Tidningen hänvisar till två team av fristående forskare, som kommit fram till att en alltmer sofistikerad rysk propagandaapparat utnyttjat amerikanska nätinnovationer för att bland annat förstärka budskap från högerextrema sajter och ”attackera den amerikanska demokratin vid en särskilt känslig tidpunkt”.

Han berättade vidare att rysk desinformation nådde fler än 15 miljoner amerikaner & fick mer än 213 miljoner sidvisningar. Under valrörelsen hade 200 amerikanska sajter ‘rutinmässigt ”langat” rysk propaganda’.

Med internet som verktyg lyckades således den ryska regimen underminera demokratin i världens enda supermakt, sprida lögner över hela västvärlden & därigenom stärka sin egen position som stormakt. Det är en synnerligen oroväckande utveckling. Dessutom är det en konspirationsteori av rang som, om den är sann, verkligen bör bekymra alla medborgare i Nordamerika & Europa. Tanken på att våra demokratiska system är så bräckliga att Kreml med hjälp av nättroll & datavirus kan välta allt över ända är sannerligen alarmerande. Liksom Rysslands påstådda omnipotens.

Det är bara tre år sedan visselblåsaren Edward Snowden kunde dokumentera världens överlägset mest omfattande system för digital övervakning. USA hade till & med avlyssnat telefonen hos Tysklands förbundskansler Angela Merkel. Men likväl, inför rysk förslagenhet stod de handfallna.

Vilka källor låg då bakom dessa sensationella påståenden? Den ena expertgruppen är knuten till den konservativa tankesmedjan Foreign Policy Research Institute, som aktivt söker piska fram en mer konfrontativ linje mot Ryssland. En av organisationens rådgivare är Robert D Kaplan som tidigare har talat sig varm för imperialism som en god kraft i världen. En av författarna till analysen av rysk informationskrigföring är i sin tur grundare & enda medarbetare till den antipalestinska operationen Internet Haganah. Till skillnad från vad DN påstod är de inte några ”oberoende experter” utan en samling aktivister som vill främja Nato:s & USA:s geopolitiska intressen. Vilket de givetvis har all rätt att göra. Problemet i det aktuella sammanhanget var att DN inte öppet redovisade dessa relevanta bakgrundsfakta utan lät läsarna leva i villfarelsen att experterna själva inte hade någon politisk agenda, utan blott ville värna demokrati, öppenhet & sanningsenlig nyhetsrapportering.

Men det fanns förstås ytterligare en källa till avslöjandet. Var den andra forskargruppen måhända mer vederhäftig & opartisk?

Personerna bakom PropOrNot (en förkortning av Is It Propaganda or Not?) är anonyma. Trots att den undersökande nyhetssajten The Intercept kontaktade dem ville de varken avslöja medlemmarnas identiteter, eventuella kopplingar till andra grupper eller hur de hade kommit fram till sina sensationella slutsatser. Deras metod förblev således höljd i dunkel, inklusive hur de hade kommit fram till siffran 213 miljoner för antalet sidvisningar av rysk propaganda under valrörelsen.

PropOrNot:s rapport ”Black Friday Report: On Russian Propaganda Network Mapping” publicerades, titeln till trots, officiellt lördag 26 november & inleds med följande deklaration angående finansieringen:

 

Thanks to the Generous Sponsorship of: Nobody

(Funding? Hah!)

Jag vet inte vad andra har för källkritisk standard, men för mig signalerar språkbruket snarare grabbighet än seriös forskning. Tydligen är tilltalet emellertid vederhäftigt nog för DN:s reporter (förutsatt att han gjorde en självständig bedömning av den information som han förde vidare).

Enligt rapporten hade en uppsjö sajter, från konspirationsstollar på den extrema högerkanten som Alex Jones via libertarianska grupper som Antiwar till en hyllad sajt om finanser som Naked Capitalism, medvetet eller omedvetet ingått i Rysslands massiva propagandaoperation. Även vänsterorienterade nyhetssidor som Truthout, Counterpunch & Consortium News fanns med på svarta listan. PropOrNot hade således lyckats fånga lite av varje i sitt vidsträckta nät. Det är svårt att se något egentligt mönster i deras analys när det enda som förenar denna disparata samling sajter är att de publicerar texter som personerna bakom PropOrNot ogillar.

Deras kriterier för om en blogg eller ett nätmagasin är suspekt förefaller också vara minst sagt en smula märkliga. Några exempel:

  • Citerar regelbundet officiella ryska källor.
  • Sprider uppgifter som stödjer den ryska ”linjen” & främjar Rysslands intressen.
  • Kritiserar EU.
  • Är för Brexit.
  • Är emot GMO.
  • Förespråkar en återgång till guldmyntfot.
  • Opponerar sig mot dem som kämpar mot Assad i Syrien.
  • Opponerar sig mot dem som kämpar mot Rysslands inblandning i Ukraina.
  • Förvirrar USA:s befolkning & locka dem bort från riktig journalistik genom att läcka uppgifter som är känsliga för USA:s regering.

Uppenbarligen fångar denna håv in väldigt mycket. Allt från ren propaganda för Rysslands linje till fullt legitim journalistik. Enligt listan här ovan skulle exempelvis kritik av al-Qaida & IS vara misstänkt eftersom båda strider mot Assads regim. Likaså kritik av Azovbataljonen i Ukraina eller Högra sektorn & andra nazistiska grupperingar som betraktar sig själva som en nationalistisk försvarslinje mot Ryssland. De som sprider vidare information från Wikileaks löper också risk att betraktas som femtekolonnare. Varför en negativ inställning till GMO & förvirrade drömmar om guldmyntfot i sin tur skulle vara tecken på just ryskt inflytande övergår mitt förstånd.

Oavsett skälen till dessa kriterier kvarstår det faktum att PropOrNot i sin rapport misstänkliggör en hel del journalistik. Operationen liknar mer mccarthyism än ett seriöst försök att kartlägga inflytande från främmande makt. De attackerar urskiljningslöst allt från certifierade tokstollar & rasistiska sajter till journalistiska publikationer vars gemensamma nämnare förefaller vara deras kritiska hållning till USA:s utrikespolitik. Alla buntas ihop utan urskiljning & beskrivs som soldater i Putins nätarmé. Rapportförfattarna kallar dem för ”nyttiga idioter”. Än märkligare är att dessa grova anklagelser kommer från en hemlig grupp som själv vägrar redovisa vilka de är & hur de har kommit fram till sina resultat. Men det hindrade inte DN från att okritiskt vidarebefordra anrättningen med hänvisning till den semiofficiösa Washington Post.

Låter allt detta bekymmersamt för all form av seriös journalistik? Det är det också. Men historien blir än märkligare.

När jag skulle läsa om DN:s kulturartikel om den ryska propagandakampanjen på nätet i helgen var den plötsligt försvunnen. Ingen förklaring, ingen hänvisning. Bara ett ”Oj. Någonting gick fel.”

Hit leder länken http://www.dn.se/kultur-noje/ryskt-propagandamaskineri-bakom-falska-nyheter-under-usa-valet/

 

Nyhetsartikeln är dock alltjämt kvar. Men jag skulle ha förståelse om den försågs med en klargörande text om hur de motiverar sin publicering & på vilka grunder de har bedömt uppgifterna som trovärdiga. I synnerhet som det visar sig att gänget bakom PropOrNot är en tvivelaktig nyhetskälla av fler anledningar.

På sin hemsida räknade de upp en samling påstått allierade grupper (flera av dem delvis finansierade av USA:s regering eller Nato) utan att informera dem eller fråga om lov. Sedan några av de omnämnda ”allierade” ifrågasatt varför de var med på listan har rubriken ändrats till ”Related Projects” i stället.

Ett annat märkligt förhållande är att PropOrNot uppmanar Obamas administration att tillsammans med sina europeiska allierade stänga av Ryssland från det globala SWIFT-systemet för finansiella transaktioner under ett års tid. Detta som bestraffning för landets propaganda. Det förefaller inte långsökt att gruppen oberoende experter har annat på sin agenda än trovärdig nyhetsförmedling.

Dagen efter att deras avslöjande publicerades upptäckte journalisten Mark Ames att PropOrNot tidigare i november twittrade en hälsningsfras som ukrainska fascister använde på 1940-talet & som vann i popularitet under Maidan-protesterna 2013-2014: ”Ära åt hjältarna!”. I gruppen ingår, enligt dem själva, bland andra ukrainsk-amerikanare.


Överhuvudtaget är gruppens twitterflöde tryfferat med konspiratoriska idéer & extrema utspel. Exempelvis har de presenterat slitningarna mellan Turkiet & EU som orkestrerade av Putins regim.


Förklarat att Putin borde dö som Gaddafi (oklart om det innefattar sodomisering med kniv före avrättning, som för Libyens tidigare envåldshärskare).


Respektive använt hashtaggen ”Putin är en idiot [kukhuvud]”.


Det finns således anledning att ifrågasätta omdömet hos både Washington Post & DN som vilade tungt på denna dubiösa källa i sin rapportering om rysk propaganda.

I förlängningen spelar slapp rapportering med bristfällig källkritik just propagandister i händerna eftersom den gör gränsen mellan seriösa kanaler & dem som saluför hejdlösa spekulationer & rena lögner mindre skarp. För statliga ryska medier som RT & Sputnik var Washington Posts artikel en skänk från ovan. De fick återigen en förevändning att så tvivel kring etablerade mediers trovärdighet hos sin läsekrets. Vilket givetvis riskerar att öka genomslaget för framtida desinformation. Från alla håll & kanter.

Trots allt tal om vikten av källkritik i en värld där substanslösa påståenden, falska nyheter & desinformation flyger kors & tvärs över det sociala medielandskapet verkar varken DN:s journalister eller de som delade Washington Posts spekulativa artikel på Facebook ha reflekterat över det faktum att propaganda inte är en exklusiv domän för de krafter i samhället som de ogillar. Även nyheter som bekräftar ens världsbild kan vara av tvivelaktigt ursprung.

Bristande källkritik är, vilket tål att upprepas, ett problem som potentiellt kan få oss alla att hamna på villovägar om vi sänker garden & okritiskt suger i oss information som stämmer överens med vad vi vill hålla för sant. De frivilliga eller ofrivilliga offren för propaganda tillhör således inte nödvändigtvis en viss samhällsklass, ett särskilt faktaresistent segment av befolkningen eller en viss ideologisk inriktning, även om högerextrema grupperingar har en fäbless för påhittade nyheter. Däremot blir vi alla offer när spekulativa resonemang & illa underbyggda påståenden får ersätta gedigen analys & ett källkritiskt sinnelag. Oavsett vilken sida som står som avsändare.

Återigen: Det bästa sättet att motverka propaganda & höja medvetenheten kring dessa frågor är att hålla fast vid rigorös källkritik & saklig rapportering, inte att hemfalla åt propagandisternas tvivelaktiga metoder.

 


Uppdatering 2016-11-30, kl 13.45.

I anslutning till DN:s artikel står följande text: ”Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.” En basal nivå av källkritisk granskning av primärkällorna kräver i det aktuella fallet inte någon korrespondent på plats i USA då det rör sig om ett blogginlägg (Foreign Policy Research Institute) & en rapport publicerad på nätet (PropOrNot). Men reportern måste hinna/orka läsa texterna själv.