Bra och billigt

2 minuters läsning

Ursprungligen publicerad på joakimbröms.se

Journalisten nr 12 2014
Journalisten nr 12 2014

Systematisk lönedumpning med hjälp av bemanningsföretag är naturligtvis både bra och billigt för arbetsköparna i mediebranschen. Journalisten (nr 12 2014) berättar om hur det skiljer åtskilliga tusenlappar i månadslön mellan journalister inom Schibstedkoncernen — där både Aftonbladet och Svenska Dagbladet ingår — beroende på om de är anställda av det interna bemanningsföretaget Schibsted Media, eller direkt på tidningarnas redaktioner. I åldersgruppen 30-39 år skiljer det mellan 6 000 och 6 900 kronor i månaden. Detta är upprörande, men knappast förvånande.

Fackets representanter får dock det hela att framstå som ett mysterium. Det finns ingen förklaring. Handlar det om lönedumpning? De vet inte, men det är tråkigt att vissa har mycket lägre löner än andra för att utföra samma arbetsuppgifter. Under rubriken Skäms ni inte? skriver Journalistens chefredaktör Helena Giertta:

Kan man hoppas att arbetsgivarna själva skäms, så att de gör något åt saken? Eller är de tvärtom nöjda med hur det ser ut?

Tja, vad tror redaktör Giertta själv? Gråter de likt Liberace hela vägen till banken?

Det är sorgligt med ett fackförbund som förväntar sig att företagen ska skämmas till förändring. Det är också sorgligt med en journalistkår — som ju ändå är tänkt att granska samhället och dess makthavare — där många inte har den blekaste aning om hur en marknadsekonomi fungerar. Löner är den stora kostnaden för mediebolag och kan de skära ner på denna utgiftspost har de givetvis bättre förutsättningar att leverera vinst till sina ägare. Svårare än så är det inte.

Jag har själv upprepade gånger hört journalistkollegor som fantiserar om hur deras situation skulle förbättras radikalt om facket bara gav upp Lagen om anställningsskydd, LAS. Bemanningsföretag och osäkra anställningar anses i vida kretsar vara en konsekvens av just LAS. Enligt detta märkliga resonemang skulle journalistkåren få det bättre om den bara var lite mer offervillig och inte ställde så höga krav. Om vi inte provocerar företagen med att stå upp för våra rättigheter skulle de inte tvingas ta i med hårdhandskarna.

Men det finns faktiskt ingenting i LAS som hindrar mediebolag att säga upp anställda i händelse av arbetsbrist, och följaktligen ingenting som hindrar dem från att erbjuda trygga fasta anställningar så länge det finns arbetsuppgifter. Uppluckrad arbetsrätt är något som i slutänden drabbar de anställda, inte förbättrar deras situation. Bemanningsföretag är däremot ett utmärkt sätt för företagen att kontrollera och disciplinera arbetskraften.

Tyvärr verkar dock många journalister leva i (van)föreställningen att om vi bara bugar djupare och håller mössan i hand kommer »arbetsgivarna« att ge oss vårt dagliga bröd och förlåta oss våra synder.

Livspussel och snackisar

4 minuters läsning

Ursprungligen publicerad på joakimbröms.se

Mediebranschen är visserligen i akut kris, men inte på alla fronter. Samtidigt som Mittmedia aviserar ytterligare nedskärningar startar tre tidigare Bonnierchefer nyhetssajten KIT med ”Det du behöver” som slogan. Det låter som en välbehövlig satsning i dessa nedskärningstider.

Enligt presentationen under rubriken »Vi tror på framtiden« får vi veta att de tre grundarna har en vision om en

medieprodukt för framtiden där fristående redaktionellt och högkvalitativt innehåll har en självklar plats på den öppna webben. Vi är övertygade om att den nya tiden kommer klara av att bära nya medieprodukter – helt på marknadens villkor.

Vad är det då som ska kunna bära sig på »marknadens villkor« och leverera »högkvalitativt innehåll« när journalistiken i övrigt går på knäna? De utannonserade tjänsterna ger en fingervisning om innehållet. Företaget söker reportrar som ska skriva om föräldraskap, mat, teknik, väder och life hack. Men vd Peder Bonnier (storägare till KIT är Bonnier Growth Media) framhåller i Dagens Media att det inte ska ses som ett uttryck för den färdiga produkten eftersom de kommer att fylla på med andra »innehållsvertikaler« framöver.

Det Schlingmannska och käcka språkbruk som genomsyrar presentation av KIT — med gott om anglicismer och formuleringar som »Man har ju i stort sett ingen självrespekt om man inte är på Ello. Typ så«, samt uppmaningen att »prempa« på deras nyhetsbrev — signalerar ett försök att med hurtiga blinkningar lansera ytterligare en kanal för livspussel och snackisar. Med risk för att framstå som ett fossil beklagar jag att nyhetsförmedling och granskning i den klassiska bemärkelsen inte verkar stå på agendan.

Tips från Lifehacker.com
Tips för hotellvistelsen från Lifehacker.com.

Däremot har jag fått lära mig ett par nya begrepp tack vare KIT. Numera vet jag dels att Ello är en annonsfri social nätverkssajt som kräver inbjudan, dels att »life hack« är smarta vardagslösningar framför allt relaterat till datorer, men även mer analoga situationer. Bilden här bredvid är klippt från sajten Lifehacker.com och tipsar om hur man inte slarvar bort värdesaker på hotellrummet (den finurliga lösningen är att lägga pengar, nycklar, kort med mera på en handduk).

Åter till KIT. Sajten ska framför allt vara en kommersiell gratisprodukt där intäkterna ska komma från annonser och innehållsmarknadsföring (content marketing), som är ett finare ord för textreklam eller säljbudskap i redaktionell utformning. Vi begåvas således med ytterligare en produkt med mat, teknik och familjeliv på agendan. Och life hack.

Förmodligen är människors begär efter texter om mat och föräldraskap i det närmaste oändligt eftersom det knappast råder någon brist på vare sig tidskrifter eller sajter på detta tema i dag. Men Bonnier Growth Media har säkerligen gjort en gedigen analys av vad det finns för möjlighet att tjäna pengar på sin nya sajt.

Vad jag kan konstatera är hur själva ämnesvalen är som skräddarsydda för kostnadseffektiv »journalistik«. Möjligheten att kombinera texter om föräldraskap, teknik och matlagning med annonser och textreklam för nya produkter och tjänster torde vara mångfaldiga, vilket borgar för utmärkta synergieffekter. Life hack är i sin tur smarta lösningar som människor redan delar med varandra via sociala nätverk och därmed en icke-kommersiell arena som Bonnier Growth Media via KIT kan inkorporeras i ett kommersiellt medieflöde. Förmågan att knyta till sig all mänsklig verksamhet och förvandla den till varor och tjänster, eller, som i detta fall, medel för att sälja andra varor och tjänster är A och O för en framgångsrik verksamhet på »marknadens villkor«.

De framtida besökarna på KIT kommer inte att ta del av en ny medieprodukt, de är själva produkten — köpstarka och teknikintresserad konsumenter — som Bonnier Growth Media förmedlar till sina kunder: Annonsörerna. Samma princip gäller i stort för alla gratismedier oavsett om de är i tryckt eller digital form. Säkerligen finns det åtskilliga tillverkare av konsumentprodukter som gärna skulle placera sin senaste manick i ett fördelaktigt sammanhang på KIT.

För fördelaktiga sammanhang lär det bli. Själva affärsmodellen ger inte mycket utrymme för kritisk konsumentjournalistik ens om någon enskild prospektiv redaktör skulle nära en sådan ambition. Ju högre grad av annonsfinansiering, desto mindre beredvillighet att bita den hand som föder. Jobbannonserna lämnar heller inte mycket tvivel om vari uppdraget består:

Som reporter med föräldraskap som bevakningsområde på KIT.se informerar och roar du våra läsare som har eller tänker skaffa barn.

Denna form av verksamhet är inte bara renons på det demokratiska uppdrag som medierna har att förvalta, den är dessutom som klippt och skuren för en samhällsordning där det stora flertalet i första hand ska förhålla sig passiva och efter bästa förmåga smörja de ekonomiska hjulen. De kommersiella mediebolagens kamp för överlevnad på »marknadens villkor« både underblåser och är beroende av att vidga klyftan mellan betald kvalitetsbevakning och gratismedier. Men med en ständigt ökande mängd infotainment — där underhållning, information och reklam glider samman till en lättsmält helhet — förtvinar seriös samhällsgranskning.

Vem ska betala för och läsa kvalitetsjournalistik i framtiden? Möjligtvis de som redan har en inbjudan till reklamfria sajter som Ello; den kreativa klass som formar vår digitala omgivning till en annonsmarknad har själva råd att betala för kvalitetsmedier där de slipper det moras av livspussel och snackisar som bedövar resten av oss mediekonsumenter.