Recension av ölboken

1 minuts läsning

Ursprungligen publicerad på joakimbröms.se

Allt Om Mat:s blogg 99Bottles recenserar Allt utom en stor stark. Boken berättar historien om hur Nynäshamns Ångbryggeri växte fram ur en lokal bärsklubb under 1990-talet. Men den beskriver också hur svensk ölkultur under de senaste två decennierna sakta men säkert har vaknat upp ur en lång smaklös slummer.

Även om boken har några år på nacken — jag skrev den inför Nynäshamns Ångbryggeris 15-årsjubileum sommaren 2012 — är den fortfarande, enligt recensenten, väl värd att läsa:

… ett eget och roligt berättat tidsdokument om 4 av landets största ölhjältar och några av landets mest efterfrågade bira. Det är dessutom uppfriskande med en ölbok som inte handlar om drycken utan kulturen och historien bakom ett bryggeri.

Allt utom en stor stark.
Allt utom en stor stark.

Tidigare har bloggen Humligheter gett boken 8 av 10 i betyg. Läs mer här. Beerinternational skriver också positivt om Allt utom en stor stark här.

Nynäshamns Ångbryggeri kan i dag stoltsera med ett digert sortiment. Bedarö Bitter och Landsort Lager är redan moderna klassiker på bolag och pubar landet över.


Allt utom en stor stark gavs ut på Kung Gråkappa Förlag 2012. All försäljning av boken sköts av Nynäshamns Ångbryggeri.

I företagets lojala tjänst

3 minuters läsning

Ursprungligen publicerad på joakimbröms.se

Lagen om anställningsskydd (LAS) verkar vara en outsinlig källa till märkliga ståndpunkter. Helena Gierttas ledare i Journalisten för några veckor sedan, där hon ansåg att mediebolagen borde »skämmas« för att de dumpade lönerna via bemanningsföretag, satte igång diskussionen igen (se tidigare inlägg).

I det senaste numret av Journalisten återges några kommentarer från den debatt som följde. Som reaktion på Gierttas inlägg skriver signaturen »Stefan Lundgren«:

Bemanningsföretagen är, som du säkert vet egentligen, en ren effekt av LAS. Utan dem hade dessa drabbade troligen inte haft det aktuella arbetet alls. […] Rikta hatet ditt åt rätt håll, istället för att vinkla oärligt och be folk att skämmas.

Med andra ord, håll för allt i världen inte medieföretagen ansvariga för deras egna beslut. Betrakta dem i stället som offer för en kall och hjärtlös lagstiftning — ivrigt understödd av en lömsk och illvillig fackföreningsrörelse — som tvingas de stackars ägarna till drastiska åtgärder. Men Stefan Lundgren har naturligtvis fel. Varken bemanningsföretagen eller den eviga karusellen med korta anställningar inom mediebranschen är »en ren effekt av LAS«, utan konsekvensen av mediebolagens starka förhandlingsposition på arbetsmarknaden.

Uppenbarligen leder inte LAS, som är en generell lagstiftning och inte en exklusiv ordning för just journalistbranschen, till motsvarande strida ström av utlasningar inom andra yrkesområden. Men journalister, av vilka det går tretton på dussinet, är arbetskraft som det finns överflöd av på marknaden. Självfallet drar mediebolagen fördel av detta gynnsamma läge. Varför betala bra lön och anställa på trygga villkor när det finns en stor reserv av villiga, och kunniga, arbetslösa journalister som står på kö för en möjlighet att försörja sig?

Samtidigt är det givetvis publicistiskt kostsamt för redaktionerna med denna strida ström av nya anställda som måste få tid att sätta sig in i sina bevakningsområden, lära sig rutinerna med mera. Men moderna medieföretag är just företag, inte sammanslutningar av publicister besjälade av högtidliga fraser om journalistikens samhällsnytta eller demokratiska uppdrag. Eftersom både publik och annonsörer lämnar de sjunkande nyhetsskeppen i allt större hast gäller det för företagsledningarna att också pressa kostnaderna i allt högre takt.

Visserligen är det inte säkert att inhyrd personal blir en billigare lösning för redaktionerna, trots deras lägre löner, eftersom bemanningsföretagen också ska ha sin del av kakan. Men när det gäller de stora mediebolagen (Bonniers och Schibsted) äger de i stor utsträckning sina egna bemanningsföretag. Följden blir att pengarna snurrar runt internt i koncernerna. De enda som går bet är de tillfälligt anställda som får mindre i plånboken.

Utlasnings- och bemanningsprekariatet åtnjuter inte heller någon stadig löneutveckling som sina fast anställda kollegor och dessutom får de med sina osäkra anställningar, utan ekonomisk kompensation, ta risken för konjunktursvängningar och tillfälliga nedgångar i efterfrågan. Kort sagt: Systemet med utlasningar och bemanningsföretag gynnar mediebolagens ekonomi.

Men Stefan Lundgren ger sig inte. Han fortsätter envist att framföra arbetsköparnas argument:

Är man eftertraktad nog att vara värd en dyr och riskfylld »inlasning« så blir man naturligtvis anställd.

Här börjar jag misstänka att Stefan Lundgren själv är företagare, eller sitter i ledningen för ett medieföretag. Apropå bemanningsföretag skriver han dessutom:

[…] man kan komma runt stelbenta turordningsregler och andra byråkratiska hinder vilket gör det värt extrakostnaden. Nyckelpersonal som man vill vara säker på att behålla försöker man däremot ofta att rekrytera.

Det verkar därför osannolikt att han själv skulle vara reporter, redigerare eller fotograf. Men samtidigt är det tyvärr min erfarenhet att även de som faktiskt arbetar som journalister — och inte bara trollar i fackförbundstidningen — har en tendens att inta arbetsköparnas position när det gäller LAS. Och ur företagarnas synvinkel är det också den stora fördelen med återkommande debatter om LAS. I stället för att vi journalister som kollektiv riktar vår vrede över orimliga arbetsvillkor mot chefer och ledningsgrupper väljer alltför många av oss att bita varandra i strupen och ägna oss åt intern kannibalism.

Utlasningar skapar en osäker och räddhågsen journalistkår. I det långa loppet är en foglig och servil personalstyrka, som dessutom identifierar sig och solidariserar sig med näringslivets perspektiv på arbetsmarknaden, den stora behållningen för mediebolagen. Visserligen kanske vi inte kan försörja oss och överleva som yrkesmänniskor, men tänk på alla stackars ägare av mediebolag och hur jobbiga beslut de måste ta varje dag …