Solkungen

3 minuters läsning
Emmanuel Macrons förebild? Solkungen, Ludvig XIV. Foto: Wikimedia Commons

Emmanuel Macron lämnade först Socialistpartiet, därefter president François Hollandes ministär och startade sedermera sin egen politiska rörelse: La République en Marche. Drygt ett halvår senare svepte han in i det franska presidentpalatset som en omhuldad ’socialliberal’ som inte bara hade besegrat sina gamla partikamrater, utan även räddat republiken undan Nationella frontens fascism.

Frankrikes nytillträdde president är inte bara före detta socialist, han är dessutom något så säreget som en före detta socialist som sedan länge har varit en övertygad marknadsliberal med avregleringar och skattesänkningar för företag på agendan. Dessutom har han en ’vurm’ för ’delningsekonomi’, läs Uber. Vilket är det senaste påfundet från en allt mer förslagen nyliberal/libertariansk höger för att underminera möjligheten till en dräglig inkomst och ett värdigt liv för anställda inom tjänstesektorn.

Inför valet skrev författaren Olle Svenning – som under många år följt fransk politik – att Macron var den demokratiska vänsterns hopp i kampen mot antidemokrati och extremism. I efterhand framstår Svennings trosvissa analys en smula naiv. Tämligen omgående visade det sig att president Macron vill inleda sitt maktinnehav med att regera via dekret för att kunna ’reformera’ arbetslagsstiftningen utan att tappa tempo. Besvärande demokratiska processer ska inte få sätta käppar i hjulet för hans ambitioner. Åtgärdsprogrammet tänker Macron dessutom genomföra under sommarsemestrarna för att sabotera möjligheten för de fackliga organisationernas att mobilisera protester mot hans politik.

Bland de absurda fackliga excesser som Macron avser ta itu med är den ohemula rätten för arbetstagare att avstå från att besvara arbetsrelaterad epost och telefonsamtal på sin fritid, samt lagstadgad rätt till toalettpauser. (Hur det kan gå när rätten att utföra sina mänskliga behov under arbetstid inte finns reglerade finns det skrämmande exempel på från mer ’frihetliga’ samhällen. Läs mer här.) Onekligen har ’mittenkandidaten’ en förslagen plan för att kuppa igenom kontroversiella försämringar i arbetsrätten.

Några dagar efter nyheten om Macrons avsikt att styra via dekret kom nästa signal om vad Frankrikes president är gjord av för virke när han ställde in den traditionella teveintervjun på nationaldagen den 14 juli. Hans komplexa tankar lämpar sig nämligen inte för intervjuer och är dessutom för svåra för journalister att förstå. Där en labil pajas som Trump agerar med aggression och hat mot pressen visar en belevad och välutbildad man som Macron upp ett suveränt förakt, och kommer uppenbarligen undan med det. I en opinionsundersökning gillade 74 procent presidentens högdragna mediestrategi.

I måndags, 3 juli, kom nästa utspel från Macron när han samlade nationalförsamlingen och senaten i Solkungens palats, Versailles, för att avisera sina intentioner att minska antalet ledamöter i den lagstiftande församlingen med en tredjedel och genomföra andra institutionella förändringar. Om parlamentarikerna inte går med på det kvickt nog har han utlovat en folkomröstning.

Platsen för talet till den lagstiftande församlingen var, enligt presidentens medarbetare, avsiktligt vald för att förläna ämbetet tillbörlig storlagenhet. Macron har tidigare utlovat ett mer ’Jupiterlikt presidentskap’. Jupiter var den högste guden, motsvarighet till Zeus, i Roms pantheon.

I den nyutkomna intervjuboken Macron Par Macron ger den sittande presidenten bland annat sin syn på demokrati, som han menar lider av en fundamental brist ända sedan den franska revolutionens dagar: Avsaknaden av en kung. Demokratin i sig är inte nog. En stark ledare – en Napoleon eller Charles de Gaulle, eller varför inte en gudarnas gud, en Jupiter – behöver styra upp systemet för att det ska bli fullkomligt.

Det är inte en alltför djärv gissning att Macron ser sig själv fylla denna roll. Där har ni några inslag i den politiska visionen från en ’socialliberal’ mittenpolitiker, tillika demokratins försvarare mot antidemokrati och extremism, anno 2017.