Raskrigaren

1 minuts läsning

Julklappsboken Raskrigaren står i bokhyllan igen efter att ha tagit med mig på en omtumlande och obehaglig resa. Den svenske seriemördaren Peter Mangs spred skräck i Malmö under flera år. När han väl åkte dit hamnade han, sitt blodiga värv till trots, i skuggan från den norske massmördaren Anders Behring Breivik. Men inte längre.

Religionshistorikern Mattias Gardell har skrivit en utmärkt bok om detta mörka kapitel i svensk nutidshistoria. Raskrigaren är välskriven och rappt berättad, men stannar inte därvid. Dess främsta förtjänst är att Gardell i stället för att reducera Mangs till en ensam galning tar hans rasteorier och nazistiska ideologi på allvar, något han är väl skickad att göra med sina gedigna kunskaper om vit makt-miljön. Fram träder bilden av en medveten och övertygad soldat i den vita rasens tjänst.

Berättelsen om Mangs, raskrigaren, är obehagligare och mer drabbande för mig som läsare än om Gardell hade låtit mig leva kvar i föreställningen att allt egentligen står rätt till i Sverige; att hotet från rasismen är överdrivet; att seriemördaren Mangs bara är en ensam galning avskild från den högerextremism som frodas i samhällets undervegetation. Men Gardell levererar inte tröst. I stället gör han en nödvändig djupdykning ner i en vit makt-värld där grupperingar på ömse sidor Atlanten inspirerar varandra, utvecklar strategier och taktiker för den stora sammandrabbningen mellan civilisationer. Raskriget.